När vi ger oss ut på isar tar vi också på oss ett ansvar – vår närvaro kan ju locka ut andra – såväl vuxna som barn. Att barn inte skall vistas ensamma ute på isarna borde vara en självklarhet för alla. Men ändå ser vi vid ett flertal tillfällen varje år hur barnen leker, kastar stenar och ännu värre hoppar mellan isflaken. Dessa livsfarliga lekar slutar ofta i katastrof.

Barn på isen skall ha sällskap av minst en vuxen person!

Icke simkunniga barn bör ha en räddningsflytväst på sig. En sådan har krage och kraftiga flytkroppar på framsidan. Västen vänder en medvetslös person till ryggläge, så att ansiktet kommer ovanför vattenytan. När barnen fått ordentlig vattenvana och är simkunniga bör de också få ryggsäck. Den packas med lätta, porösa plagg i plastpåsar.

Man bör även låta barnen få öva med isdubbar och räddningslina innan man ger sig ut på isarna. Då behärskar de greppen bättre om det blir allvar.

Läs mer om utrustning


Läs mer om Hundar på is

Lär barnen isvett

  • Var aldrig ensam på isen
  • Ha alltid med dig isdubbar och annan säkerhetsutrustning på isen
  • Prova alltid isen med en ispik om du är osäker
  • Gå aldrig på is om du inte är säker på att den håller. Kärnis ska vara minst 10 cm tjock
  • Tänk på att ny is, våris, snötäckt is och havsis kan vara svag
  • Lär dig var isens svaga punkter är; vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund och vindbrunn
  • Ju högre fart du har, ju längre ut kommer du på svag is innan den brister och desto svårare blir räddningen
  • Ha alltid något mellan dig och den nödställde, ”den förlängda armen”
  • Meddela alltid var någonstans du ska vara och när du tänker komma tillbaka